I can't take credit cause I gotta go straighter
Hey alla glada! :)
I skrivandets stund sitter jag på ett bibliotek i Brisbane. Har suttit här lite för länge på detta bord så har träsmak som bara den. Mysigt. Hade nyss mina två Älmhults-töser Nina och Michaela på besök här i Australien. Vi sågs i Sydney och hade FANTASTISKA dagar där. Sedan så reste vi östkusten upp och besökte Byron Bay, Surfers Paradise och nu slutligen Brisbane. Väldigt kul att få se lite mer av Australien, och att få komma högre upp i landet. Jag har mest sett syd-östra Australien. Men det är inte så lite det heller, detta FETA land. Hade i alla fall det så gott tillsammans men mina vänner. Många pratstunder, skratt och sightseeings. Tjejerna lämnade mig nu i Brissy för de skulle flyga upp till Cairns i norra Queensland (avis? jovars!). Sedan efter det så flyger dom till Bangkok, Thailand och spenderar en vecka där innan de åker tillbaka mot Sverige.
Lilla jag stannade som sagt kvar i Brisbane för om en vecka ska jag åka för att jobba på en farm. Här i Brissy bor jag på ett sunkigt hostel med 8 andra male South Koreans. Spännande att vakna upp till olika dofter titt som tätt, haha. Nä, men även fast hostellet inte är helt okej så är jag det. Det var jobbigt att säga hejdå till tjejerna (blev påmind så mycket om hem) men nu när jag är själv så känner jag mig faktiskt inte så ensam trots allt. Förväntade att min tid mellan semestern och farmingen skulle bli tung och jobbig. Att sitta lite mitt emellan liksom. Men, jag är happy! :) Det är så väldigt spännande att upptäcka saker å ting själv. Så mycket man utmanas till att göra.
Nu ska jag gå tillbaka till hostelet och laga some dinner och sedan ska jag bege mig till gymmet. Som jag längtar!!! :D wiii
Much Love, Jonna
En bild från sommarn 2010 (skulle jag tro)
A day in Mars
Surfing
Hej vänner!
I söndags gjorde jag något jag länge drömt om att göra. Enjoy the pictures åtminstone!
Anousch tar ett tidigt morgonfarväl av Melbourne City innan vi for ut till Victorias kust.
Några av personerna från surfing cluben
Helt slut efter några timmars "surfande". Eller ja, vi försökte ju surfa då!
haha, men åtminstone glad!
Cheers!
bitmärket
Igår så var det glädjens dag, min vän Anousch anlände äntligen till Australien. Kvinnan och jag planerade för ett år sedan vår trip till Oz. Vad vi skulle göra, bo, resa och allt sådant. Efter många, många, många trubbel på vägen så bestämde jag mig för att åka själv till Australien som au pair för att vänta in Anousch. Det tog lite längre tid än tänkt, men nu har hon äntligen anländt, 5 månader efter mig. Jag är stolt över mig själv att jag klarat mig på egen hand och skapat min egna stig. Men självklart är det nu skönt att ha en så go kompis vid min sida, någon man alltid kan vända sig till och prata ut med. Jag vet inte hur lång tid jag har kvar i Australien, men jag vet att det bara blir bättre och bättre! Sjukt taggad på livet :)
Cheers!
six facts to share
På tv så går det ett reklamklipp som gör reklam för staden Melbourne. Jag sitter just nu och nynnar på den låter, "Melbourne, is my city.. woo, and I love, yes I love it".. Så sjukt bra låt! Och yes.. Melbourne har verkligen fått mig på fall.
Nu tänkte jag nästa ljuga och säga att jag träffade Justin Bieber i helgen. För det hade verkligen varit en ful lögn. Personen jag träffade var dock Ryan Sheckler, ni vet skejtaren från USA som har sin egna reality show på MTV.(hur coolt?) Han är också en flickidol precis som Bieber. Han är också söt. Men inte som Bieber. (tror nu att jag avslöjade min hemliga kärlek till Bieber).
Då och då händer det så roliga saker här. Idag tex på jobbet, så kom det fram en kvinna som var så fett lik Tiffanny Persson från Hipp Hipp. Jag skrattade verkligen rakt ut när jag tog hand om denne kund. Asså shit, men ni skulle sett. Lika stor, samma frisyr och hårfärg och samma klädstil. Well, det var kul men nu i efterhand tycker jag lite synd om henne då jag bara började skratta åt henne och hon förstod ingenting. Men inte kunde jag liksom: "eh, you kinda look lajk this skånska Tiffanny Person ju know" haha nä.. :D
Idag så gick jag fort hem från jobbet. En kvinna kommer gående bakom mig och gör en omkörning och lägger sig precis framför mig. Jag håller samma takt som tidigare och håller då också fast vid detta nära avståndet som bildades då hon gick om mig. Kvinnan viker av åt höger och entrar en restaurang. Eftersom jag susar med i hennes vind så går även jag efter henne och in på den japanska restaurangen. Hon vänder sig om och kollar med "blicken" och jag insåg då hur otroligt närgången jag måste varit som inte ens insåg att hon gick in på en restaurang. Det var ju inte riktigt dit jag skulle, så jag vänder och går ut igen. Stalker är ju egentligen inte min grej, men kul att testa på liksom.
Idag så har jag fikat med tysksvenne David från Älmhult. Precis som han gjorde sist så dyker han upp från ingenstans och överraskar mig. Stenkul :D Go fika, go go fika!
En annan fakta är att jag är på så mysko humör. Alltså, jag är på fnitterhumör konstant. Jag känner mig som 14 åriga Jonna som var bästis med Matilda Nilsson och fnittrade åt allt. Men nu är jag ju äldre (ja, lite iaf) och jag är på skratthumör 24/7. Det är ju otroligt kul såklart, men hela tiden så undrar ju folk vad det är jag skrattar åt. Svårt att förklara, men ibland så blir nästan allt kul. Åh vad härligt det är att vara i en sån här period. Livet är glatt liksom! :)
Cheers!
weekend
Vet ni vad jag fascineras över? Hur olika människor är! Det är så fantastiskt. Om man bara tänker utseendemässigt, så finns det allt. Och när det gäller personligheter, tänk så många tankar det snurrar runt i allas huvud. Du kanske har en bästa vän, som du verkligen deffinerar med dig själv. Men inte ens den personen som du ser som lik dig, är det minsta nära på att tycka samma som dig i alla plan. Det är fantastiskt häftigt tycker jag. I att se människors olikheter, så ser jag Guds storhet. Skaparen av allt.
Sitter på biblioteket och häckar. Ja, för här finns det gratis internet. Mittemot mig sitter en söt, brunhårig engelsk tjej i 18-årsåldern och lär en 20-årig koreansk kille engelska. Jag har ingen aning om varför dom gör det, för dom är inte vänner och verkar inte ha mycket gemensamt. Men det är så härligt att se, hur de två lär varandra om sina egna kulturer även fast språket inte alltid sätter ord på förklaringarna.
Idag är det fredag och jag är ledig. Gött. Egentligen gillar jag verkligen mitt jobb, det är nog första gången någonsin som jag haft ett jobb där jag inte har känslan "nej, inte jobb". Visst är det inte alltid megaskoj att gå upp tidigt, få värk i kroppen av tunga lyft, att aldrig sitta ner osv.. MEN, det är så värt att ha goa arbetskamrater. På mitt jobb på juice baren är vi bara unga personer. De flesta är från 21-25 år och en härlig blandning av killar och tjejer.
Det sociala livet har verkligen dragit igång. Förutom när jag jobbar så är det alltid något kul att hitta på. Denna veckan har jag hängt en del med ett gäng vänner jag träffat i en kyrka här. Det har gått så fort att lära känna alla och det är kul att alla är så välkomnande, trots att jag ofta är mycket yngre än alla andra och inte talar bäst engelska. Idag ska jag träna och sedan ikväll ska jag nog ut till beach orten St Kilda med min flatmate Johanna och hennes norrländska och finska kompisar. Imorgon jobbar jag långpass och på kvällen ska jag på födelsedagsmiddag i Dockland. Söndag blir det åter St Kilda med jobbarkompisarna då det pågår en festival där. Och på kvällen ska jag till min kyrka City on a Hill. Därefter väntas nog middag ute. Ja, såhär ser antagligen min helg ut. Men som precis allt annat här borta, så är det svårt att hålla sig till en fast plan.
Cheers, Jowna
nedrökning
När det väl kommer till att lämna, så inser man dess betydelse.
Jul närmar sig med stora steg och det är någon slags aktivitet eller sak att göra varje dag tills det jag lämnar. Det känns bra att ha en kul sista tid, då det har hänt en del jobbiga saker på senaste. Jag vill ju trots allt lämna med ett leende på läpparna. Well, vet inte riktigt varför jag bloggar idag då jag inte har något jag egentligen vill dela med mig. Vill mest skriva för att informera om viktiga händelser, men det funkar ju inte riktigt då jag inte har något vettigt i huvudet just nu. Men nu skriver fingrarna av sig själva så kan ju lika väl berätta att min ersättare som au pair har kommit. Hon är en tjej från england som barnen verkar komma bra överrens med. Vilket känns så skönt, då jag gärna vill veta att jag lämnar över dem i goda händer. Ikväll tog jag ut den nya tjejen på middag för att introducera henne till en annan au pair, en tjej från Canada. Båda dem är nya i området och de pratar med spänning om allt det måste se. Jag känner mig gammal och ungefär been there, done that. Men det är kul att de är excited och pepp, precis som en skolflicka inför sin första skoldag. Men när man skulle börja skolan, vem visste då vad man gav sig in på? Lite samma sak här, de har ingen aning om vad de ger sig in på som au pairer och jag ler lite smått åt dem och spelar med i sagan. Nej det är inget fel att åka som au pair, men det handlar om så mycket mer än att ta hand om barn.
After all, vi hade en riktigt bra kväll tillsammans och det är alltid gött att träffa andra au pairer som är i samma situation som en själv så man kan utbyta lite skitsnack om sina värdmammor med ;) De kommer nog få det roligt tillsammans de nextkommande månaderna och det känns som sagt skönt att lämna över till denna engelska tjejen.
De flesta andra au pairer jag känner har varit modersmåls engelsktalande från England, USA, Canada och Australien (ok några från Tyskland oxå). Men prettty much är jag alltid det svarta fåret, svensken. Eller har egentligen ingen aning om man använder svart får som uttryck i detta sammanhanget, men menar iaf den udda som försöker lära andra om den magnifika fika-kulturen :)
Nu ska jag fixa med lite viktiga dokument och imorgon börjar värdfamiljens släktingar anlända inför julfirandet. Ska bli trevligt men lite oldies i huset :)
Lugna julförberedelser nu önskar jag er. Cheers!
Hakuna Matata
När jag kommer in till de mer kända städerna som Melbourne och Sydney, så vet jag att det svemmar över av svenskar. SÅ jag borde ju njuta av sista veckan som unik ;) (Känner mig megaskandinavisk pga mitt utseende)
Så vart tar jag vägen härnäst? Som sagt så blir det lite semester med min familj. Med start i Melbourne så ska vi undersöka den staden och sedan ta en roadtrip via kusten upp till Sydney. Efter allt man kan göra i Sydney så blir det att åka tillbaka. - Familjen hem till Sverige och jag bosätter mig i Melbourne. Varför Melbourne? Vad ska jag göra där? Om jag kunde svar på det vänner ;) Jag kommer dela boende med en tysk tjej och försöka hitta mig ett jobb, ett liv. Men mer än så kan jag inte säga för det vore ju onödigt att ljuga. Jag känner mig fri, och det är underbar känsla. Så att ha allt väldigt oklart känns bara så gött. Lite Hakuna Mata liksom :)
Innan jag åkte till Australien så hade jag faktiskt inte tänkt resa så väldigt mycket i landet. Mest försöka skaffa mig ett Aussieliv tänkte jag. Men alla backpackers jag träffat har ändå inspirerat mig. Jag måste resa. Jag har taggat ner min lista nu till 20 orter som jag absolut vill se (exklusive allt runt Sydney & Melbourne). Men hur ska jag få ihop detta tidsmässigt och pengamässigt? Vi får se, jag är glad att jag inte har någon hembiljett bokan än för det känns som att vad som helst kan hända.
Cheers mates!
Australienska människor och djur
Nej detta landet är enormt! Jag ska berätta lite om hur jag har upplevt "det typiska" under mina månader.
Till en början, Australien är ett land likt inget annat. Det ligger så långt borta, så för sig själv. Nu känns det ju som att Australien är ett engelskt land, men förra veckan slog det mig. Vi vita är ju bara eftertagare. Häromdan (?) såg jag faktiskt mina första riktiga, äkta aboriginer (har sett gatumusikanter tidigare, men det räknas väl inte?) Det var en hel familj med åldrarna från småbarn till gamla morföräldrar. De har ett så speciellt utseende, liknar inget folkslag jag sett tidigare. Men lilla jag faschinerades över att de fortfarande finns kvar, om än förtryckta i dagens samhälle. För ja, de såg väldigt fattiga ut.
Annat typiskt Australienskt. DJUR. Innan jag åkte hit så blev jag varnad för krokodiler och kängrur av gamlingarna på sommarjobbet, men jag kände ingen direkt skräck. Kängrur har jag sett väldigt mycket av, både live, på tallriken och längs med vägkanten. När det gäller krokodiler så sägs det att det inte finns några här i South Australia, eftersom det är för torrt klimat. Men för ca en månad sedan så var jag ute och gick ser jag något överkört, avlångt djur på vägen. Jag smyger dit och ser till min förvåning att det är en liten babykrokodil på 45 cm. Wow. Jag tar upp min kamera och fotograferar ur alla vinklar. Springer (nästan) hem för att visa bilderna för min värdmamma. Helt överexhalterad över att jag precis sett min första vilda krokodil på min kvällspromenad så babblar jag stup i ett samtidigt som jag visar bilderna. Värdmamman himlar med ögonen och säger: Jonna, det är en ödla. Den sorten springer runt överallt här". Jaha.. kul att veta.
En anna djurhistoria är färskt nog från idag. Jag sitter i förarsätet (höger sida i bilen såklart), Freda i passargerarsätet och barnen där bak. Fint, alla på plats. Mitt ute på the highway så skriker Freda rätt ut att jag ska stanna bilen. Spindel. Stanna. NU! Jag slänger ett öga över mot taket (ca 15 cm från Fredas huvud) och ser denna gigantiska överäckliga spindel sitta och glo. Jag panikbromsar och svänger av mot vägkanten. Innan jag ens hunnit stanna bilen så är Freda ute ur bilen och jag tätt där efter. Barnen sitter fastspända kvar och tittat på varandra. Freda och jag skriker stup i ett. Seriöst, jag har ALDRIG mått så dåligt över ett djur innan. Jag trodde jag skulle spy och svimma. Spindlen var stor som en sån leksaksspindel man kan köpa i leksaksaffärer i Sverige. Bara det att denna var riktigt.Jag har sett riktigt stora spindlar innan, men denna hade en bakdel likt inget annat. Freda tog en pinne och försökte slå väck den. Men nej den äckliga spindleln håller sig fast (med sina klor. typ) och Freda bara slår och slår. Tillslut faller den ned och hamnade under passagerarsätet. Freda fortsatte kötta med pinnen och man hörde hur spindeln fräste av plågan. Den slutade skrika och försiktigt hoppade Freda in mellan barnen i baksätet och jag bakom ratten igen. Att veta att jag satt granne med en bara antagligen död spindel gjorde mig dåsig. Inte i köra-bil tillstånd liksom. Än nu vet vi inte riktigt var spindeln är eller om den lever. Men jag vill då aldrig sätta mig i den bilen igen. Jag antar att jag kommer drömma mardrömmar om honom. Det är inte första gången jag drömmer om spindlar här kan jag tala om.
Men ja, jag överlevde dagen så vi får väl hoppas jag överlever morgondagen också.
Cheers mate!
20 november
Senaste tiden har varit hektisk. Gjort massa kul samtidigt som jag jobbat konstant. Förutom att passa barnen, så har jag börjat jobba på ett tyskt café & restaurang i Tanunda, 25 min ifrån där jag bor. Jag jobbar bara en dag varje helg, men det innebär ju att min lediga dag försvninner helt. Men men, jag känner att jag gjorde rätt som tog jobbet eftersom jag vill ha lite jobberfarenhet inom den branschen (skratta inte om jag stavat fel). Förövrigt så skulle jag vilja visa alla bilderna från vår holiday i Normanville (sydväst om Adelaide) som vi gjorde för ett tag sedan, men det är lättast för er att kolla bilderna på facebook eftersom det krånglar att lägga upp bilder här på bloggen.
Remarkable Rocks, Kangaroo Island
Jag trivs bättre här för varje vecka. Barnen tyckte jag om redan från börja (även om dom är rätt krävande) men nu tycker jag bara om dom mer och mer för varje dag. Det är så fruktansvärt häftigt att få vara någon som små varelser ser upp till och immiterar. Jag har varit här lite mer än två månader nu, men jag har redan sett förändring hos barnen. Hur dom växer på höjden, men också i skallen. Att veta att man lär barn om livet är så fruktansvärt häftigt. Kommer bli jobbigt att lämna dom snart, mina små hjärtan. För ja, tiden springer iväg och snart är jag hemlös. Precis efter jul så flyttar jag ifrån min värdfamilj i Freeling, SA. Det är som sagt blandade känslor att lämna au pairandet. Jag ser verkligen fram emot att träffa min familj (!!!) som kommer hit på semester den 26 december ända från SVerige. Men hum, när de åker hem igen så vet jag inte riktigt vart jag tar vägen. Inga specifika planer än så länge, men skulle tro att jag end up in Sydney :) Åh, äventyr!
Nicholas & Charley
Måste nämna en sak till. Igår kväll gick jag och den andra au pairen Freda ut med vår värdmamma. Det var tänkt att vi skulle ut alla vi tre tillsammans och träffa en annan au pair och hennes mamma (ja, mammorna är polare). Men det visade sig bli en festlig middag och världens vildaste kareoke night ever med vår värdmamma och hennes arbetskolelgor. 80's tema gjorde 40 åringarna vildare än vad jag trodde man kunde vara i den åldern. Alltså, lite pinsam stämning när jag mötte min värdmamma idag morgonen efter. haha..
23 oktober 2011
På tal om andra maffigheter, här har vi mina två kompisar som brukar komma över på fika vid vårt ännu maffigare bord.
possum
Hittade för några dagar sedan en sådan är "liten" rackare i trädgården uppjagad i en buske av hunden.
Låg högar av pälsfläckar på gräsmattan. But guess the doggie Maxi just wanted to protect his territory.
husmors-Jonna
Letar recept efter goda, NYTTIGA frallor och kakor. Trött på färdigblandningar. Nu kör vi bakning från scratch framöver! :)
min världfamilj
Nog har alla hört om mardrömsföräldrar som så många au pairer råkat ut för. Det krävs mycket för at hitta en helt perfekt familj för dig. Det finns så mycket plus och minus med alla familjer, så det gäller att tänka på det som är viktigast just för en själv. Mina världföräldarar är väldigt trevliga. De är supersnälla och jag kan vara mig själv för dem. Varje dag serveras jag urläcker middag och jag har smakat så många nya rätter. Egentligen skulle jag kunna blogga varje dag om vad jag fått för mat. Så god är den! Jag har också ett väldigt mysigt rum. Jag har allt jag behöver så som tv, trådlöst internet, king size bed (inte för att jag behöver det eller så men hihi). Som ni ser, jag har det gott stält. Många gånger så lägger jag mig i sängen på kvällen och tackar Gud över hur bra jag har det! Men visst finns det baksidor. Tex när barnen springer fram och tillbaka kl 6 på morgonen utanför ens rum och tar fram sina lektrummor, eller när de tvärvägra att gå hem från matbutiken och sätter sig på golvet och skriker rätt ut. Eller varför inte när de nyser dig rätt i ansiktet. Men någon stund efter så har jag glömt allt detta och jag inser att de är ju bara barn. Det värsta är nog ändå brist på kommunikation mellan oss au pairer och föräldrarna. När föräldrarna en timme innan avfärd säger att de ska på semester och JAG ska följa med utan någon förvarning. Eller när de på min lediga dag ber en samma dag att jobba trots att de skulle kunnat fråga dagen innan. Så många kvällar har jag jobbat över, så många dagar har jag jobbat extra trots att det varit min lediga dag. Ja, det är nog inte barnen som är det jobbiga, utan alla oväntade extra jobbtimmarna. Jag är nog för snäll. Jag gillar ju att vara med barnen, men att passa upp för föräldrana känns så fel. Jag sopar golvet om det är smutsigt, jag hänger upp deras kläder när de glömt, jag viker deras tvätt, jag diskar deras disk. Sånna här saker blir jag irriterad över när jag tänker på det, men när jag är i stunden så tänker jag bara äsch, det klart jag ska hjälpa till. Jag vet ju att föräldrarna jobbar mycket. After all, jag trivs ju ändå så bra så då blir det bara ett mindre problem.
birthday party
Okej, jag ger mig. Jag fortsätter blogga, men med text. Har du tur så kan du så se en och annan halvtaskig bild ;)
Måndag och det är public holiday idag, vilket innebär en extra helgdag. Själv har jag jobbat precis hela helgen och är helt slut. Att passa barnen när föräldrarna är hemma är definitivt det jobbigaste. De är alltid så griniga och tjuter för minsta lilla. Att försöka uppehålla dom är omöjligt, då de heela tiden vill vara med sin mamma och pappa (vilket egentligen är helt förståligt). Dock blev det ett bra avslut på helgen, Nicholas fyller 3 och Charley 4, så idag har vi haft en typisk australiensk bbq party. Festligt! Jag och familjens andra au pair, tyska Freda sprang fram och tillbaka mellan barnen och de vuxna. Att välja att svettas i en hoppborg med barnen eller lyssna på megakomplicerat vinproduceringssnack så valde vi det förstnämna. Familjens egna hoppborg är ju hur lajbans som helst! Nästa års födelsedagsfirande så planerar mamman att skaffa en till hoppborg samt ha ponnyridning i trädgården. Sunt förnuft någon? Slut i både kropp och knopp så ser jag fram emot en ny jobbvecka, heja vardagen!
En av de flashiga tårtorna. Toy story tema var det som gällde!
bloggproblem
Att skriva en text, utan bilder känns väldigt omotiverande. Jag vill att ni ska få se det som jag ser, inte bara läsa om det. Istället för att lägga upp endast textinlägg så har jag valt att inte blogga alls. Jag vet att ni är många som vill att jag ska berätta mer vad jag gör, och jag hade gärna velat dela med mig. Men nu vet ni situationen och anledningen till varför jag inte bloggar. Det är inte för att jag är nere eller för att livet är skit. Tvärt om. Det ger mig mer tid att ta intrycken till mig och verkligen minnas, istället för att behöva stressa fram med kameran varje gång. Tillsvidare innan jag löst detta bildproblem, så tror jag nog att bloggen kommer vara rätt tom men med enstaka textinlägg. Så jepp, nu kör jag järnet och njuter irl av alla härliga tillfällen i stället för att dokumentera om de.
Kan ju nämna för bloggen nu när jag väl är här, att jag verkligen stortrivs. Jag har en lugn känsla inom mig, vilket jag tar som ett gott tecken :)
Många kramar från Australien!
Singapore i bilder
My Thai friend Jaaoh
Fresh fruite
okej.
resans gång
Egentligen lämnade jag familjen den nionde september, eftersom jag valde att åka till min syster Angelica i Malmö den sista natten. Förkylningen blev bara värre och jag visste knappt om jag skulle klara av att resa så långt. Men egentligen var det inget att tveka om, jag visste ju att jag ska iväg. Nästa dag tog Angelica och jag tåget till Köpenhamn i Danmark där mitt flyg med Singapore airlines väntade. Excitment fyllde hela min kropp så nervösheten fick inte plats.
En långflygtur tog mig till Singapore där mitt äventyr faktiskt började. Jag har hört så mycket häftiga saker om Singapore så förväntningarna var höga. Flyget kom in till Changi airport runt 5 på morgonen lokal tid. En supertrött Jonna försökte göra det bekvämt för sig på golvet. Med väskorna halvt under mig så sov jag max 7 minuter i taget medan jag gång på gång vaknade av förbipasserande människor eller stirrande araber.
När dagen blev lunchtid så bestämde jag mig för att ta tåget in till Singapore City. Eftersom man som svensk bara behöver fylla i lite formulär om hur länge jag ska stanna Singapore osv, så var det rätt enkelt att komma in i landet. Det som var värre dock var att förstå vilket håll jag skulle ta tåget in till city åt. Jag fick hjälp av en trevlig thailändsk tjej på 25 år som skulle på semester i Singhapore. Hon blev mitt umgänge under dagen och tillsammans utforskade vi Singapore, gick vilse, åt mat, åkte taxi till fel ställe, slappade på hennes hotel och åkte massa mer tåg (MRT). Jag älskade att gå runt och svettas i ett fuktigt klimat på 28 grader. Allt väder är bättre än de 12 graderna jag lämnade kvar när jag åkte från Sverige.
Efter 19 timmar i Singapore var det dags att ta flyget mot min egentliga destination - Adelaide i Australien. Detta mindre flyget med 7 säten i rad hade inte alls samma klass som det första och tanten jag fick sitte med var en ständigt drägglande tant som hade special service help. Tur jag jobbat med gamlingar i sommar så jag vet hur jag ska handskas med dom ;) The old lady var trots sitt tillstånd mycket trevlig och hon är bara en av alla fantastiskt trevliga personer jag träffat under resan. Jag är helt chockad över hur öppna människor är när man bara tar sig ut ur skandinavien. Ta mig inte fel, skandinavier är trevliga, men det är inte alls samma öppenhet som man upplever när man tar sig ut i världen.
Vad som hänt sedan flygningen kommer i ett annat inlägg. Nu ska jag ut i solen och njuta av det otroliga vädret. Skulle nog säga att det idag är som en riktigt varm sommardag i Sverige. Egentligen är det bara vår här i Adelaide, så jag kommer väl steka som bacon när väl den riktiga sommarn kommer.
KUL att ni tittar in på min blogg. Vi hörs om ett tag! Stor kram
