Hej!

Jag vill verkligen inte börja varje blogginlägg med att ursäkta mig över att jag bloggar så sällan. Men ändå så känner jag skuld, så förlåt. Att säga att jag inte hinner är både lögn och inte. Jag jobbar fulltid, men det är verkligen inte samma sak som 24/7. Så mest är det nog att jag gör vad jag vill göra. Jag är fri. Glad gubbe.

Min rubrik. Ja nu är snart mitt kapitel i Melbourne slut. Jag har nu bott här 4 månader. Jag har haft en väldigt väldigt lärorik tid här. Staden, som jag fullkomligt älskar har lärt mig om livet och mig själv. Jag har fått tillbaka en passion jag tidigare haft, jag har skrattat och lärt känna nya vänner, jag har bråkats med mitt inre samtidigt som jag fått se en del av vad tufft liv kan vara. Mycket på en gång, men ack så lärorikt.

Som många vet så trivs jag väldigt bra. Australien har snart haft mig i sin famn i åtta månader. Mitt visum (working holiday visa) är på 12 månader och paniken inom mig växte då jag överskred halvårstiden. Att räkna nedåt, det fanns inte. Jag visste att jag inte ville tillbaka till Sverige än. Visst, mycket kunde komma att hända på de kommande halvåret och det kunde bli sämre, men jag visste vad jag kände inom mig. Jag ville i så fall kämpa. Jag ville stanna. Längre.

För att lagligt få ansöka om ett second working holiday visa så krävs det att man gör farm work under tre månader på en speciell postkod. (ofta ute i ingenstans)

Jonna på en farm? Jonna som älskar djur?? Nej nej nej. Jag ville inte. Jag ville fortsätta leva mitt liv i Melbourne. Här är ju mitt hem nu.
Hur som helst. Det blev jobbigt när jag insåg att jag var tvungen att flytta för att få stanna. Att lämna för att få komma tillbaka. Tänk om det inte är samma grej när jag flyttar tillbaka till Melbourne efteråt. Tänk om mina vänner flyttat vidare. Tusen tankar forsade i huvudet och det som jag egentligen vetat om att jag var tvungen att göra försökte jag undvika. Jag ville inte inse fakta. Ska jag stanna - så krävs farmning.

Jag bestämde mig för att lägga detta i Guds händer. Genom mig själv skulle jag inte klara av tanken av att bo öde. Jag skulle nog fejkat dokumenten för att hitta den enklaste vägen. Men genom Gud så insåg jag att jag inte vill gå den enkla vägen, jag vill gå den rätta vägen! Jag har fullkomligt lagt detta i Guds hände och låter Honom forma tankarna i mitt inre. Jag har kommit att få se farmningen med nya ögon och insett vilka möjligheter jag faktiskt kommer få. Jag vill inte berätta för mycket då detta är väldigt personligt. Men wow, jag kan inte säga annat än att jag är så taggad nu. En farmning i en människas ögon kan innebära annat i Guds ögon.

I början av juni drar jag igång med farmningen. (Antagligen kommer det bli fruit picking för min del. Kände att jag och djur inte går så väldigt bra ihop. Dock så ääälskar jag hundar nu. Så mycket att jag vill skaffa mig en egen!! Men detta tar vi en annan gång, fullkomligt en egen berättelse i sig.) Innan jag börjar farmningen så ska på andra äventyr. Den 16 maj (snart!!) så flyttar jag ifrån Melbourne. Jag flyger till Sydney för att där möta upp med mina underbara vänner Michaela och Nina från Älmhult. Tillsammans ska vi utforska Sydney och sedan resa uppåt östkusten under två veckor till Brisbane. Det ska bli väldigt kul att få resa sv sig lite och vara ute på resande fot igen. Att det är med mins älskade vänner är bara hur bra som helst. Jag är verkligen taggad på att få krama om mina tjejer!

Allt för den här gången mates. Nu vet ni lite vad som händer härnäst. Vad som händer EFTER farmningen tar jag en annan gång ;)


Stor kram till er alla! Och tack så mycket för all störtning och råd jag får. Cheers!