Ibland när jag mår dåligt eller annorlunda så brukar jag ta fram min dagbok och skriva lite. Jag kan inte säga att jag är någon höjdare på effektivitet i den, då det bara sker periodsvis. Men ibland är det skönt att skriva av sig lite. Bloggen är också toppen, men här kan jag inte dela mitt innersta, för ingen känner mina djupa tankar. Igår natt var iaf en stund då jag behövde skriva av mig i dagboken. Jag kollade även igenom gamla inlägg (? nej, nu blev det bloggspråk... Vad heter det? avsnitt?)  som jag skrivit under året. Jag började nästan gråta när jag läste dem, för det var sådana tillfällen då jag mått så otroligt dåligt. Jag fick rysningar i kroppen och kände, så vill jag aldrig må igen. Men en sak blev jag glad över att läsa, och det var att jag hela tiden hade hoppet och drömmarna. Jag slutade aldrig drömma fastän livet just då sög. Jag visste att någon dag kommer jag må bättre, för efter regn kommer solsken.
Så är det även i många andra människors liv. Och kära vänner, jag ber er, ge aldrig upp! Fastän du inte ser något ljus på andra sidan berget, utan bara uppförsbacken framför dig, så kommer du en dag upp på toppen och kan gå vidare neråt med lätta steg.
Det finns alltid en nedförsbacke efter en uppförsbacke!




Fortsätt kämpa och håll blicken framåt!