Hey alla glada! :)

I skrivandets stund sitter jag på ett bibliotek i Brisbane. Har suttit här lite för länge på detta bord så har träsmak som bara den. Mysigt. Hade nyss mina två Älmhults-töser Nina och Michaela på besök här i Australien. Vi sågs i Sydney och hade FANTASTISKA dagar där. Sedan så reste vi östkusten upp och besökte Byron Bay, Surfers Paradise och nu slutligen Brisbane. Väldigt kul att få se lite mer av Australien, och att få komma högre upp i landet. Jag har mest sett syd-östra Australien. Men det är inte så lite det heller, detta FETA land. Hade i alla fall det så gott tillsammans men mina vänner. Många pratstunder, skratt och sightseeings. Tjejerna lämnade mig nu i Brissy för de skulle flyga upp till Cairns i norra Queensland (avis? jovars!). Sedan efter det så flyger dom till Bangkok, Thailand och spenderar en vecka där innan de åker tillbaka mot Sverige.

Lilla jag stannade som sagt kvar i Brisbane för om en vecka ska jag åka för att jobba på en farm. Här i Brissy bor jag på ett sunkigt hostel med 8 andra male South Koreans. Spännande att vakna upp till olika dofter titt som tätt, haha. Nä, men även fast hostellet inte är helt okej så är jag det. Det var jobbigt att säga hejdå till tjejerna (blev påmind så mycket om hem) men nu när jag är själv så känner jag mig faktiskt inte så ensam trots allt. Förväntade att min tid mellan semestern och farmingen skulle bli tung och jobbig. Att sitta lite mitt emellan liksom. Men, jag är happy! :) Det är så väldigt spännande att upptäcka saker å ting själv. Så mycket man utmanas till att göra.

Nu ska jag gå tillbaka till hostelet och laga some dinner och sedan ska jag bege mig till gymmet. Som jag längtar!!! :D wiii

Much Love, Jonna

En bild från sommarn 2010 (skulle jag tro)

Hej!

Jag vill verkligen inte börja varje blogginlägg med att ursäkta mig över att jag bloggar så sällan. Men ändå så känner jag skuld, så förlåt. Att säga att jag inte hinner är både lögn och inte. Jag jobbar fulltid, men det är verkligen inte samma sak som 24/7. Så mest är det nog att jag gör vad jag vill göra. Jag är fri. Glad gubbe.

Min rubrik. Ja nu är snart mitt kapitel i Melbourne slut. Jag har nu bott här 4 månader. Jag har haft en väldigt väldigt lärorik tid här. Staden, som jag fullkomligt älskar har lärt mig om livet och mig själv. Jag har fått tillbaka en passion jag tidigare haft, jag har skrattat och lärt känna nya vänner, jag har bråkats med mitt inre samtidigt som jag fått se en del av vad tufft liv kan vara. Mycket på en gång, men ack så lärorikt.

Som många vet så trivs jag väldigt bra. Australien har snart haft mig i sin famn i åtta månader. Mitt visum (working holiday visa) är på 12 månader och paniken inom mig växte då jag överskred halvårstiden. Att räkna nedåt, det fanns inte. Jag visste att jag inte ville tillbaka till Sverige än. Visst, mycket kunde komma att hända på de kommande halvåret och det kunde bli sämre, men jag visste vad jag kände inom mig. Jag ville i så fall kämpa. Jag ville stanna. Längre.

För att lagligt få ansöka om ett second working holiday visa så krävs det att man gör farm work under tre månader på en speciell postkod. (ofta ute i ingenstans)

Jonna på en farm? Jonna som älskar djur?? Nej nej nej. Jag ville inte. Jag ville fortsätta leva mitt liv i Melbourne. Här är ju mitt hem nu.
Hur som helst. Det blev jobbigt när jag insåg att jag var tvungen att flytta för att få stanna. Att lämna för att få komma tillbaka. Tänk om det inte är samma grej när jag flyttar tillbaka till Melbourne efteråt. Tänk om mina vänner flyttat vidare. Tusen tankar forsade i huvudet och det som jag egentligen vetat om att jag var tvungen att göra försökte jag undvika. Jag ville inte inse fakta. Ska jag stanna - så krävs farmning.

Jag bestämde mig för att lägga detta i Guds händer. Genom mig själv skulle jag inte klara av tanken av att bo öde. Jag skulle nog fejkat dokumenten för att hitta den enklaste vägen. Men genom Gud så insåg jag att jag inte vill gå den enkla vägen, jag vill gå den rätta vägen! Jag har fullkomligt lagt detta i Guds hände och låter Honom forma tankarna i mitt inre. Jag har kommit att få se farmningen med nya ögon och insett vilka möjligheter jag faktiskt kommer få. Jag vill inte berätta för mycket då detta är väldigt personligt. Men wow, jag kan inte säga annat än att jag är så taggad nu. En farmning i en människas ögon kan innebära annat i Guds ögon.

I början av juni drar jag igång med farmningen. (Antagligen kommer det bli fruit picking för min del. Kände att jag och djur inte går så väldigt bra ihop. Dock så ääälskar jag hundar nu. Så mycket att jag vill skaffa mig en egen!! Men detta tar vi en annan gång, fullkomligt en egen berättelse i sig.) Innan jag börjar farmningen så ska på andra äventyr. Den 16 maj (snart!!) så flyttar jag ifrån Melbourne. Jag flyger till Sydney för att där möta upp med mina underbara vänner Michaela och Nina från Älmhult. Tillsammans ska vi utforska Sydney och sedan resa uppåt östkusten under två veckor till Brisbane. Det ska bli väldigt kul att få resa sv sig lite och vara ute på resande fot igen. Att det är med mins älskade vänner är bara hur bra som helst. Jag är verkligen taggad på att få krama om mina tjejer!

Allt för den här gången mates. Nu vet ni lite vad som händer härnäst. Vad som händer EFTER farmningen tar jag en annan gång ;)


Stor kram till er alla! Och tack så mycket för all störtning och råd jag får. Cheers!

Hej vänner!

I söndags gjorde jag något jag länge drömt om att göra. Enjoy the pictures åtminstone!


Anousch tar ett tidigt morgonfarväl av Melbourne City innan vi for ut till Victorias kust.


Några av personerna från surfing cluben


Helt slut efter några timmars "surfande". Eller ja, vi försökte ju surfa då!


haha, men åtminstone glad!



Cheers!

Vet ni vad jag fascineras över? Hur olika människor är! Det är så fantastiskt. Om man bara tänker utseendemässigt, så finns det allt. Och när det gäller personligheter, tänk så många tankar det snurrar runt i allas huvud. Du kanske har en bästa vän, som du verkligen deffinerar med dig själv. Men inte ens den personen som du ser som lik dig, är det minsta nära på att tycka samma som dig i alla plan. Det är fantastiskt häftigt tycker jag. I att se människors olikheter, så ser jag Guds storhet. Skaparen av allt.

Sitter på biblioteket och häckar. Ja, för här finns det gratis internet. Mittemot mig sitter en söt, brunhårig engelsk tjej i 18-årsåldern och lär en 20-årig koreansk kille engelska. Jag har ingen aning om varför dom gör det, för dom är inte vänner och verkar inte ha mycket gemensamt. Men det är så härligt att se, hur de två lär varandra om sina egna kulturer även fast språket inte alltid sätter ord på förklaringarna.

Idag är det fredag och jag är ledig. Gött. Egentligen gillar jag verkligen mitt jobb, det är nog första gången någonsin som jag haft ett jobb där jag inte har känslan "nej, inte jobb". Visst är det inte alltid megaskoj att gå upp tidigt, få värk i kroppen av tunga lyft, att aldrig sitta ner osv.. MEN, det är så värt att ha goa arbetskamrater. På mitt jobb på juice baren är vi bara unga personer. De flesta är från 21-25 år och en härlig blandning av killar och tjejer.

Det sociala livet har verkligen dragit igång. Förutom när jag jobbar så är det alltid något kul att hitta på. Denna veckan har jag hängt en del med ett gäng vänner jag träffat i en kyrka här. Det har gått så fort att lära känna alla och det är kul att alla är så välkomnande, trots att jag ofta är mycket yngre än alla andra och inte talar bäst engelska. Idag ska jag träna och sedan ikväll ska jag nog ut till beach orten St Kilda med min flatmate Johanna och hennes norrländska och finska kompisar. Imorgon jobbar jag långpass och på kvällen ska jag på födelsedagsmiddag i Dockland. Söndag blir det åter St Kilda med jobbarkompisarna då det pågår en festival där. Och på kvällen ska jag till min kyrka City on a Hill. Därefter väntas nog middag ute. Ja, såhär ser antagligen min helg ut. Men som precis allt annat här borta, så är det svårt att hålla sig till en fast plan.

Cheers, Jowna

Eftersom några personer tålmodigt går in på min blogg var dag för att se om jag uppdaterar så tänkte jag faktiskt förvåna med att ja, just uppdatera :)

Det har gått veckor, månader(?) sedan sist. Trots att bloggen inte är vid liv så kan jag med glädje säga att jag är det. Jag har alltså flyttat ifrån lilla Freeling i South Australia, haft några veckors resande med min familj och sedan därefter flyttat till 4-miljonersinvånare- staden Melbourne. Nu bor jag mitt i centrala Melbourne i en lägenhet som delas två andra svenska pinglor. Jag jobbar i tidernas coolaste fruktbar som heter Fruit Freaks och på fritiden letar jag mig runt bland tusentals människor och höga byggnader. Lilla jag i en så stor stad, ni ska veta hur bra det känns!

Att flyttta till Australien har alltid varit en dröm för mig. Ni som hängt en del med mig, vet hur mycket jag jag plågat era öron med just Australien. Om fem dagar har jag bott i Australien i fem månader. Det är galet var tiden springer. På dessa månaderna har jag sett en hel del, men det har även fått mig att inse hur lite jag sett. Australien är ju så galet stort!

Tanken jag har nu är att jag nu ska stanna här i Melbourne några månader och sedan resa ytterligare någon månad innan jag åter står på svensk mark. Men tiden dit är lång och samtidigt så kort, så därför hänger jag inte så mycket på min blogg då jag gärna vill leva i verkligeheten. Någon stans därimellan, närmare bestämt om någon vecka så kommer min underbara vän Anousch hit!!!! Åh vad jag längtar!  :D :D


Cheers, x

När det väl kommer till att lämna, så inser man dess betydelse.
Jul närmar sig med stora steg och det är någon slags aktivitet eller sak att göra varje dag tills det jag lämnar. Det känns bra att ha en kul sista tid, då det har hänt en del jobbiga saker på senaste. Jag vill ju trots allt lämna med ett leende på läpparna. Well, vet inte riktigt varför jag bloggar idag då jag inte har något jag egentligen vill dela med mig. Vill mest skriva för att informera om viktiga händelser, men det funkar ju inte riktigt då jag inte har något vettigt i huvudet just nu. Men nu skriver fingrarna av sig själva så kan ju lika väl berätta att min ersättare som au pair har kommit. Hon är en tjej från england som barnen verkar komma bra överrens med. Vilket känns så skönt, då jag gärna vill veta att jag lämnar över dem i goda händer. Ikväll tog jag ut den nya tjejen på middag för att introducera henne till en annan au pair, en tjej från Canada. Båda dem är nya i området och de pratar med spänning om allt det måste se. Jag känner mig gammal och ungefär been there, done that. Men det är kul att de är excited och pepp, precis som en skolflicka inför sin första skoldag. Men när man skulle börja skolan, vem visste då vad man gav sig in på? Lite samma sak här, de har ingen aning om vad de ger sig in på som au pairer och jag ler lite smått åt dem och spelar med i sagan. Nej det är inget fel att åka som au pair, men det handlar om så mycket mer än att ta hand om barn.

After all, vi hade en riktigt bra kväll tillsammans och det är alltid gött att träffa andra au pairer som är i samma situation som en själv så man kan utbyta lite skitsnack om sina värdmammor med ;) De kommer nog få det roligt tillsammans de nextkommande månaderna och det känns som sagt skönt att lämna över till denna engelska tjejen. 
De flesta andra au pairer jag känner har varit modersmåls engelsktalande från England, USA, Canada och Australien (ok några från Tyskland oxå). Men prettty much är jag alltid det svarta fåret, svensken. Eller har egentligen ingen aning om man använder svart får som uttryck i detta sammanhanget, men menar iaf den udda som försöker lära andra om den magnifika fika-kulturen :)

Nu ska jag fixa med lite viktiga dokument och imorgon börjar värdfamiljens släktingar anlända inför julfirandet. Ska bli trevligt men lite oldies i huset :)

Lugna julförberedelser nu önskar jag er. Cheers!

Cheers mates!

Senaste tiden har varit hektisk. Gjort massa kul samtidigt som jag jobbat konstant. Förutom att passa barnen, så har jag börjat jobba på ett tyskt café & restaurang i Tanunda, 25 min ifrån där jag bor. Jag jobbar bara en dag varje helg, men det innebär ju att min lediga dag försvninner helt. Men men, jag känner att jag gjorde rätt som tog jobbet eftersom jag vill ha lite jobberfarenhet inom den branschen (skratta inte om jag stavat fel). Förövrigt så skulle jag vilja visa alla bilderna från vår holiday i Normanville (sydväst om Adelaide) som vi gjorde för ett tag sedan, men det är lättast för er att kolla bilderna på facebook eftersom det krånglar att lägga upp bilder här på bloggen.


Remarkable Rocks, Kangaroo Island

Jag trivs bättre här för varje vecka. Barnen tyckte jag om redan från börja (även om dom är rätt krävande) men nu tycker jag bara om dom mer och mer för varje dag. Det är så fruktansvärt häftigt att få vara någon som små varelser ser upp till och immiterar. Jag har varit här lite mer än två månader nu, men jag har redan sett förändring hos barnen. Hur dom växer på höjden, men också i skallen. Att veta att man lär barn om livet är så fruktansvärt häftigt. Kommer bli jobbigt att lämna dom snart, mina små hjärtan. För ja, tiden springer iväg och snart är jag hemlös. Precis efter jul så flyttar jag ifrån min värdfamilj i Freeling, SA. Det är som sagt blandade känslor att lämna au pairandet. Jag ser verkligen fram emot att träffa min familj (!!!) som kommer hit på semester den 26 december ända från SVerige. Men hum, när de åker hem igen så vet jag inte riktigt vart jag tar vägen. Inga specifika planer än så länge, men skulle tro att jag end up in Sydney :) Åh, äventyr!


Nicholas & Charley

Måste nämna en sak till. Igår kväll gick jag och den andra au pairen Freda ut med vår värdmamma. Det var tänkt att vi skulle ut alla vi tre tillsammans och träffa en annan au pair och hennes mamma (ja, mammorna är polare). Men det visade sig bli en festlig middag och världens vildaste kareoke night ever med vår värdmamma och hennes arbetskolelgor. 80's tema gjorde 40 åringarna vildare än vad jag trodde man kunde vara i den åldern. Alltså, lite pinsam stämning när jag mötte min värdmamma idag morgonen efter. haha..

Hittade för några dagar sedan en sådan är "liten" rackare i trädgården uppjagad i en buske av hunden.
Låg högar av pälsfläckar på gräsmattan. But guess the doggie Maxi just wanted to protect his territory.